Enligt traditionen finns i Askeryd en backstuga vid namn Nöbbekullen. Namnet saknas dock i husförhörhörslängderna, men stugans plats är känd och som brukligt därför markerad av hembygdsföreningen med
en ödetorpsskylt - i ordningen - Nr 108.
Ödetorpet ligger ensamt beläget på toppen av en kulle i skogen i en starkt kuperad och stenig terräng på Eldstorps marker. Att det för två hundra år sedan över huvud taget var möjligt att få sin utkomst här
att bygga upp ett liv. Om detta berättar en märklig och berörande historia om ett äldre par som byggde upp torpet i början på 1800-talet.
Ingen uppenbar väg finns kvar som leder till ödetorpet.
Närmast kända väg i närheten är den väg som tar av från ödetorpet Stubberyd vid Västra Lägern och som därefter - i en brant slingrande uppförsbacke - leder till Eldstorp.
Längs vägen - på vänster sida - högt ovanför vägen finns ödetorpen Grönskog och Påland. På höger sida inne i skogen halvvägs upp till Eldstorp finns ödetorpet.
En fyrkantig liten backstuga med torpargrund, där ett stort stenblock tjänat som yttervägg. Huset fanns kvar på 1883 års karta - Laga skifte - över Eldstorp.
På 1800-talet dyker i husförhörslängderna anonymt namnet backstuga eller stuga upp runt en del större gårdar i socknen. De får aldrig ett eget mantalsnamn men de boende går att följa
år från år i husförhörslängderna. Under Eldstorp omnämns en backstuga utan namn nämligen backstugan till torpet Stubberyd.
Det är ett medelålders par Sven Persson - dryga 50 år - och hans hustru Catharina - som bygger upp Nöbbekullen efter att han avtjänat sitt straff för stöld med 66 spöstraff och två års befästningsarbete i Marstrand.
Han hade under några år tidigare bott på Påland med sin familj och år 1803 tar hans liv en ny abrupt vändning. Han avslöjas för tjuvnad. Familjen splittras - han skiljs från sin hustru - och han är borta i två år i Marstrand
och kommer 1806 tillbaka till Askeryd, till Stubberyd.
Här återförenas han 1806 med sin son och så träffar han pigan Catharina som också har en son Johannes. Tillsammans får de en dotter Anna Maja när Catharina är 43 år och Sven närmare 60 år gammal.
De bygger upp Nöbbekullen och år 1811 står Nöbbekullen omnämnd som backstuga till Stubberyd.