Tre bilder Askeryd Södergård 1905 och 1907. Isdöse understa bilden

Säteriet Askeryd. Arrendator Karl-Johan Johansson: Några minnen ur mitt flydda liv från 1928.

Sammanställt av Per-Ola Turesson

Askeryds husförhörslängd AI:34 1892-1896

Några minnen ur mitt flydda lif. Upptecknade på mina barns önskan av sin fader Karl-Johan Johansson, nu i sitt åttionde lefnadsår 1928. Jag föddes i Ingelsbo i Marbäcks socken ( Anebys kommun)den 27 Juli 1848. Vi voro sex syskon, tri pojkar och tri flickor. Jag var den andre i ordningen.

Min farfar hetade Anders Larsson, och farmor Greta.
Farfar var född 1777 och dog 1861 84 år gammal. Farmors ålder vet jag icke, minnes dock henne något litet.
Far kom med sina föräldrar till Ingelsbo vid tri års ålder, han var född 1818 och dog 1905 87 år gammal.
Mor var född i Hästeryd i Frinnaryds socken( Anebys kommun) samma år som far 1818 och dog 1861 endast 43 år.
Far hete Lars Johan och mor hete Karin,förr Josefsson.

Min Barndomstid

Folkskolan var då minimal, något skolhus fanns då icke i socken. Skolan hålldes då omväxlande i sockenstugan vid kyrkan och i bondestugan i socknen, dit lärarna fick liksom barnen gå och medföra sin matsäckskorg. Lärare var där en av sex i Marbäck. Terminerna var icke långa på varje ställe, men lästimmarna 6 å 7 per dag, det gällde att väl utnyttja tiden. När en skoltermin började var lärarnas främsta fråga: hur många dagar i veckan skall du gå ? Man svarade då som far och mor bestämt 2 eller 3 dagar.

Lärarna var icke många, Kravet var att lära sig läsa korekt inantill. Kattekesen och Bibliska historien utantill och en del ur Salmboken Geografi och svenska historien var icke mycke frågan om, någon karta såg jag aldrig i skolan. Vi fingo börja lära oss skrifva och räkna, den som kan lära räkna de fyra enkla talen, ansågs som mycket lärd. Jag som mina syskon hadde lätt för att lära oss läsa, och hade genomgått kursen vid 12 års ålder. Någon fortsättningsskola fans då icke.

Konfirmations skolan var mer påfrestande, då fick man ståi om man skulle slippa igenom på ett år, och slippa bli ”frånskild” det var de som fingo gå två till tri år innan de fingo ”gå fram” som de hette.

Min Ungdomstid !

Så länge mor lefde och far var frisk, viste vi intet ant om, men året efter mors död blev far sjuk. Sånära ett års tid,, fick värk i sitt högra knä, sk. Fistel, sökte läkare hemma, låg sedan en tid på lasarettet i Eksjö, och sist i Jönköping, der de ville amputera bort benet, vilket far dock inte tillät. Genom denna svåra värk han lidit var hans knäled fästersat så han icke kunde räta eller kröka på benet som var krokigt, och icke häller stödja på foten och få den till marken. Far tillfrisknade dock så småningom, och skaffade sig ett träben som han gick på till sin död.

Far hade då kostat allt vad han egde på läkare och var utfattig samt några skulder på sin lösegendom bestående av tri kor, ett par stutar några får och en gris. Vi hade således mjölk och potatis brödsäden var det knappast med, hälften råg och hälften havre sammanmalet till bröd var det vanligaste, inte enbart i vårt hem utan lite varstans på den tiden- Jag var då 14 år och min älsta syster 16 år, hon stod då i mors ställe för det indre och jag för det yttre skötseln av hemmet, och det blev ju derefter. Vår granne, Gustaf i Smedstorp var hjelpsam mot oss och hjelper mig med sådd och skörd det året.

Så tillfrisknade far så småningom och jag tillväxte så vi kunde reda oss utan andras hjelp, så gick ett par år. 1865 fick jag tjenst hos nämnde Gustav i Smedstorp varannan vecka eller dag, som det bäst passade, och fick då 15 kr lön, året därefter 25 kr.
1867 flyttade jag till Bruneryd ( Anebys kommun) och hade då 30 kr lön och 1868 till Anderstorp i Bredestads socken och hade då 35 kr lön.

För nutidens menniskor kan det låta otroligt att det gick att kläda sig för sådena årslöner, för den som icke kunde få någon hjelp från föräldrarhemmet, men det måste gå, och att betala ut något för nöje eller dylikt kunde aldrig få komma ifrågan. Der till kom att det då idkades allmän hemslöjd, det odlades lin, födda många får som gav ull, spann och vävdes samt färgades i hemmen allt som behövdes till kläder : helylle vadmal för vintern och halvylle sk. presstyg och linnevävnader om sommaren: Skjortväv av bomullsgarn till varp och blångarn till inslag, slogs ihop tjockt i starkt, men ej så vassa de var innan de gått igenom sju bykar. Ett par stövlar fick lov räcka minst två år. Det var att gå i träskor vardagar, påspikade gamla stövelskaft vintertiden lappa och laga sålänge någon lagmån fans.

1867 var ett våtår, regnade så mycket på eftersommaren så att säden grodde i skylarna och havren stod ute öfver oktber månad, och 1868 blev ett torkår, då intet regn föll från vårsåddens avslutande tills vi körde in råg ( troligtvis i augusti månad) då kom ett åskregn, vårsådden blev så kort att den icke kunde bindas i kärvar utan räffsas ihop, och litet i axen.

1869 blev ett nödår, fans då icke mycket kvar från föregående år att leva av. Vid midsomartid fick och tog jag dock städja att tjena kvar, men framåt hösten blev jag, och många andra uppsagda till flyttning, enär bönderna ansåg sig icke ha föda till några tjenare, vilket ökade nöden i de fattigas hem då de fingo hem vuxna barn som icke fingo tjenst. Det olyckliga var att det icke fans någon slags arbetsförtjenst, ingen skogsavverkning innan jernvägen var bygd, icke häller lätt att få ut på landsbygden brödsäd från sjöstäderna. Från Jönköping hämtades Ryskt grovt rågmjöl i bastmattor som av Fattigvårdsstyrelsen såldes ut på kredit i små partier till de fattiga familjerna i socken. Någon fackförening eller arbetslösunderstöd från staten existerade icke, den fattige fick ta sig fram bäst han kunde. Undantagande sistnämnda år hörde man icke såmycket klagan och missnöje då som nu.

Samma år 1869 gjorde jag min vapenöfning som var 15 dagar i två år, det andra året 1870 blev vapenvila till följe av de hårda tiderna, så jag sjapp med endast ett år.

När jag gick i konfirmations skolan var jag en av de längsta pojkarna, men vid mönstringen till exsissen den minsta så det var nära att icke få gå med, räckte knapt opp till 5 fot 2tum som var minimåttet ( 157,5 cm ) hade således ingenting vuxit mellan 15 till 21 års ålder : växte sedan upp till 6 fots (182,4 cm) längd. 1870 tog jag tjenst hos Spånberg i Hult Bredestad socken får 70 kr lön, som då ansågs vara stor, var där i 4 år får samma lön. Will intet orda om dessa åren som tillförde mig både gott och ont.

1875 inträdde en ny tid, jernvägsarbetet hade då nått till Aneby. Jag började der straxt på hösten och efter julferien blev jag anstäld som förman får ett arbetslag och har då omkring 2 kr per dag. Jag trivdes dock icke i det ruskiga Rallebusa lifvit utan slutade på våren och tog tjenst som Rättare på Wrangsjö. (Anebys kommun) Nu hade man hunnit så långt att man kunde kläda opp sig ordentligt och derigentelemna far någon hjelp.

Till Lommaryds marknad samma höst kom en Johan Karlson från Brunseryd som var bosatt i Wingåker, och hade fått i uppdrag av en godsägare der, att skaffa honom en dräng från Småland som kunde sköta hans lantbruk. Johan Karlsons fader, Godsförvaltare Karl Johanson i Brunseryd, förordade då mig såsom duglig dertill. Och tog jag då tjenst hos Herr Erik Larson i Lunda Wingåker socken för år 1876 för 200 kr lön 10 i stödja och fri resa. Det var ett lyckligt val, enär jag där mötte min blivande hustru Karin ! som var Erik Larsons hushållerska. Han var enkeman. Där mådde jag bra, och kom godt öfverens med både husbonden och hushållerskan, och undra på det …! Samma år köpte Wingåkers Kommun ¾ mantal Båsenberga till fattiggård.

Vår husbonde som hade mycket att säga i de kommunala ärendena, rekomenderade mig till föreståndare och Karin till husmoder på Fattiggården. Wi gifte oss den 18 Dec och tillträdde den 14 mars 1877 får en lön av 300 + 150 = 450 kr för oss båda och som de hette ” Fritt virve” vid gården var en stor tvåvånings bondestuga som fylldes med så många fattighjon som bekvämt kunde rymmas. Så blev det att igång med förberedande nybyggnads arbete, avverkade skog som fans på gården. Sli tegel, som också slogs och brändes vid gården av ler och sågspån.

1878 byggdes den nu stora Fattigiinrättnindens hus, Jordvåningens ena sida av gråsten andra av tegel,rymmande, källare,skafferi,kök,matrum,bagarerum och två boningsrum samt två rum med galler i detta därnere för tillfälligtvis sinnessjuka. Tills hospitalvård kunde fås. Der ofvan två 14 fots (4,26m) höga våning av tegel, innehållande två rum för Föreståndaren, ett Direktionsrum för denes sammanträden, en större samlingssal, arbetssalar, sjuk och sovrum. Tvättstuga och svinhus byggdes också av tegel, samt visthusbod av trä, hela byggnadsarbetet pågick i tre års tid. Sedan allt var färdigbygda, var de intagna fattighjonens antal 60 å 70 st och några barn. Det var många hufvuden och många sinnen, de flästa voro gamla, men endel medelålders, och unga kvinnor med barn samt unga män vanlytta på ett eller annat sätt. Jemte dessa, vardet 20 å 30 tal fattiga boende ute i sockenen som den förste i var månad komma och fingo rågmjöl 5 till 10 kg, sill och kontanter. Det fans så många arbetsföra av de i Fattiggårdens intagna att gården kunde, med tillhjelp av en av gårdens läspare som förman, brukas. Lika så bland kvinnorna vid den inre hushållningen. Allting var då så billigt att Fattighjonens hela kostnad 1881 var:

Hushållets konto 5321,00
Beklädnas konto 672,49
Diverse omkostn 664,89
Slitning å sängkläd. 208,76
Summa 7395,14

Hjonens arbete under året. - 2412,27
Kommunens kostnad 4982,89

Sålund kostade de endast 70 i 80 kronor per hjon och år. Hur var detta möjligt ? Hufvudboken utvisar icke antalet personer, och kanske det var närmare 60 än 70 det året, det växlade om en av de yngre som kommo och gingo. Matordningen var enligt faststäld matlista : Frukost kl 7, sill och potatis omväxlande med mjölkvälling. Middag kl 1, ärtor och fläsk, kål och soppor av olika slag, Aftonvard, ost i bröd. Kvällsvard, rågmjölsgröt å sill. Skummjölks osten kostade 30 å 45 öre kg och skummjölen 1 öre kg från mejerirt, dit gårdens mjölk lemnades och betalades med 15 å 16 öre kannan. Kaffe utan annat dopp än rågbröd, helgdags i mån. Smör eller vetebröd fingo icke de som var friska, endast då de voro sjuka fingo de sådant.

Som bevis på matpriset nämnes, att Byggmästaren som hade alla arbeten på akord, betingade få för sig och sina arbetare, mat och rum vid gården mot betalning. Mat vid särskilt bord, som byggnadsarbetare fordrar bädd och rum för 60 öre per dag. Så var också arbetspriserna i förhållande dertill : tex Bärsjisar ? 14 fot höga sattes opp för 10 kr per styck. Detta har jag icke tagit ur minnet eller på måfå utan ur den bok jag längre fram skall nämna. Efter nybyggnadernas fullbordande, blev mitt, ja båda vårat arbete något lättare. Men nog hade vi nog ändå.

Mamma hade att uppväga och uppmäta allt som enligt matlistan skulle åtgå för dag. Sätta alla kvinnorna som hade någon arbetsförmåga i arbete att sticka, spinna, väva, sy, bädda, städa, dela ut och ha hand om allt linne mm. Och mitt arbete var ju att styra och övervaka det hela : inköpa varor som behöfdes och sälja vad som blev att sälja. Att sätta gubbarna i arbete, vid gården skötsel. Jag hade några riktigt hyggliga å duktiga gubbar i 60 i 70 årsåldern, några som icke ville göra någon nytta, och några riktiga busar som bara ställde till oreda och besvär, och särskilt en som var en skräck i hela samhället innan han togs in på fattiggården, och som jag hade många nappatag med, och påsätta honom tvångströjan ner han kom i raseri, men jag var stark och med Guds hjelp och beskydd blev hans öfverman och ingav respekt så att han slutligen icke vågade sätta sig opp. Är att märka att han var icke fullt normal ( klok ) dock icke idiot nog härom.

Så bokföringsarbetet, allt skulle spesifiseras på papper. Gårdens inkomster och utgifter, vad som förbrukats i hushållet, till kläder, och hjonens arbete, för gården, för inrättningan och åt främmande, allt var för sig och åsatta pris derpå, och öfverlemmna dess handlingar var månad till Patron Hultgren på Brene som förde hufvudbokföringen. Som jag var ovan skrivkarl hade jag i början inte så lätt att få allt att gå ihop. Sid 5

1881 köpte jag en räkenskapsbok och införde ur min kladdjournal vad jag der hade innan jag lemnade den till Hultgren. När året var slut, och Hultgren ( som var Direktionens ordförande) och min närmaste förman å husbonde, lade fram sin bok, lade jag ock fram min, och befans att de var presis lika: notabene undantagande stilen. Hufvudsaken var att det var rätt fört, och det var det. Jag fick mycke beröm derfår, och det beslöts att jag derefter skulle för all bokföring. Rätterligen borde jag fått hälften av de två hundra kronor som Hultgren haft, men jag var enfalldig nog att intet begera, och dervid fick det bli. Jag hade föregånde årsens räkneskaper, som jag studerade och såg hur kontona skulle uppläggas och posterna föras, i annat fall hade det nog inte gått utan undervisning.

Min förutnämnde bok har jag kvar som ett minne, och derur tagit de anteckningar jag gjort. Så gingo år efter år och var dag hade sin plåga. Det behäftades under stundom, Jobs tålamod att hitta ut. De första åren voro svårast, det var icke lätt för de gamla att frångå sina gamla sina gamla vanor och slätta sig de nya lefnadsreglerna till efterrättelse.

Det var stränga herrar i Direktionen, bland dem två Baroner, Mecklenburg på Högsjö och Palmsterna på Skenäs, Öfverste för Nerikes husarer, fordrade sträng disiplin och ordning. Mamma och jag fingo dock aldrig någon anmärkning då de såg att vi gjorde vårt bästa

Har förut skrifvit, att hjonen fingo kaffe endast söndags em. De flästa hade dock vänner efter anhöriga bland de bättre lottade som komma och hälsa på dem och lämnade en slant till kaffe, som de själva fingo koka, ehuru det strängt taget var förbjudet. Icke så sällan fingo de en extra förplägnad från rika familjer efter familjens festligheter, och långväga Herrrar som kommo för att bese fattiggården som då var något nytt för kommunerna,gåvo ofta en 5 eller 10 till kaffe åt hjonen. Nästan alla använde snus, och fingo sådant: ock de mäst arbetsföra och hyggliga fingo en flitpennig till uppmuntran, och i den mån tiderna blevo bättre fingo ock de fattiga det bättre.

1885 Anhöll jag om betyg och sökte Föreståndarplattsen vid Filipstads arbetsinrättning, varpå jag fick ett sålydande svar. ” Bland 38 sökande var ni en av de 3 som sattes opp på föslaget, och valdes pensionerade Fanjunkaren NN till Föreståndare” Tar mig friheten vidfoga avskriften av betyget som jag har i behåll och börjar med ett Protokoll utdrag. ” Utdrag av Protokoll hållit vid lagligen utlyst ordinarie Kommunalstämma i Wingåkers sockenstuga 30 Mars 1885. Församlingen beslöt i sammanhang härmed att i dagens protokoll hedrande omnämna Fattiggårds Föreståndaren Karl Johanson i Båseberga för det sätt hvarpå han fortfarande utöfvar sin befattning till församlingens fulla belåtenhet” justerat och uppläst i V Wingäkers kyrka den 5 Aprill

Betygsavskrift
Utdrag av Protokollet vid fattiggårdens Direktionssammanträde i V Wingåkers fattiggård den 23 Maj 1885- Hade Föreståndaren C-J Johansson anhållit om Direktionens intyg öfver hans förhållande i tjensten, och beslöt Direktionen i anledning derav vitsorda, att Johansson, som altsedan fattiggården inrättats i Mars 1877, varit anstäld såsom föreståndare, med biträde af hans hustru såsom husmoder, vid inrättningen. Städse gjort sig känd för ordenlighet, nykterhet, redbarhet och trohet i sina viktiga pligters fulla görande : Att han ådagalagt mycken skicklighet vid skötseln av jordbruket och iutförande av de mångartade göromålen så vid en landtgård förekommas, att han med goda lämpar och allvaro förstått att uppehålla ordningen och visat sig ega en icke ringa förmåga vid tillsynen av den stor personalen, som varit i fattiggården intagen, äfvenså allt under de 3 sista åren skött all bokföring och böckernas avslufning vid gården, och därför fått emottaga församlingens erkännande, hvadan Direktionen vill slutligen uttrycka, att hans aktning från nu innehavande tjenst skulle kännas som en förlust för gården.

Så det fick det att gå än något år, men vi börjat tröttne, särskilt Mamma som hade det ganska ansträngande, dertill kom att vi såg det svårt att farsläa våra barn bland dervarande barn och de gamla, så önskade vi få ett eget hushåll, och började se oss om efter något annat.

Greve Fredrik Bonde köpte Sparreholm 1886 och hade der tri utgårdar till utarrendering, jag gick till honom och bad få bliva hans arrendator. Han håller hårt på att vi skulle vara kvar och icke sluta då vi var till så stor belåtenhet i ömsesidan.

När jag gifvit skäl varför vi vill sluta vid fattiggården, bjöd han mig resa och se på ifrågavarandes gårdar, och order till Inspektören på Sparreholm att taga emot mig, och lemna mig kusk i häst dit jag ville resa. Återkom till Greven frågade han vad jag tyckte, jag, jag sade att jag varit på all tri gårdarna och fäst mig mäst vid den miste Ramsberg, som låg så att ägorna gränsde intill jernvägen och parken till Sparreholm, vartill var 80 tundl. Åker och bra ängs och hagmark.

Greven tyckte att jag skulle ha en stark gård på 200 tundl. åker. Johansson är ju en skicklig landtbrukare och van vid att handhafva folk sade han, och der är mera att taga av, jag sa då att deri har nog Greven rätt, men man måste ju räkna med fler faktorer, jag hade inga anhöriga att få någon hjelp av, och får nog att göra med att få det som fordras till uppsättningen på Ramsberg, och tillade jag : Om jag lyckas, och framledes kan taga något större bruk, och Greven då har något arrendeledigt voro jag tacksam få bli ihågkommen. Så blev det fråga om arrendet för Ramsberg, det var satt till 1600 kr jag lyckades pruta till 1400 kr per år. Detta var i Oktober 1886.

Första dagarna i Mars 1887 kom Grevens kamrer till mig, och sade: Greven frågar om Johansson skulle vilja taga i stället för Ramsberg en egendom i Småland som heter Askeryd, dermed följer full uppsättning av lefvande och döda inventarier, och fordras mindre kapital än till Ramsberg. Men sade han, det kan icke bestämmas förän 14 Mars varit. Arrendatorn på Askeryd år en dålig landtbrukare, skuldsatt och har icke fått någon att gå i borgen för lösegendomen och arrendet, men kan han ordna sina affärer och få antaglig borgen, så får han vara kvar en arrende period till, men det är inte troligt. Johansson skall resa ner och se på Askeryd och sedan gifva svar, jag tackade för erbjudandet, inseendet att Greven dermed ville mitt bästa och sade att jag skulle fara.

Arrendevilkoren i ett blivande kontrakt hade jag fått och tagit del av innan jag reste. Innan resan till Aneby gick jag först till Katrineholm och talade vid Patron Pettersson som var Grevens ombud. Han var mycket missbelåten och sade, fingo Kapten Karlsson vara kvar åtminstonde 5 år till, då skulle han reparera opp dem bristerna som finnes å byggnader mm. Och få en mindre husersättning att betala vid ett blivande avtrad. De voro god vänner.

Kom till Askeryd, Kaptenen var sorgsen och nervös, viste sig ingen råd och frun var arg. Jag var der i två dagar, var öfver natt hos min syster i svåger i torpet Gölan, och givetvis öfver ägerna och såg vad som kunde göras till gårdens förbättring. Reste hem, och åkte till Greven, omtalade vad jag sett å hört av Petterson i Katrineholm, att han påstod att Kapten skulle kunna avhjelpa vad som fattades om han fingo vara kvar 5 år till. Greven blev arg och sade, jag tål inte det favoritsystem, och den Krabbsaltaren har under sin tioåriga arrendetid inte slagit spik i vägg, gör det inte häller : och förövrigt får han sannerligen ingen som går i borgen för sig.

Är att märka, att Karlsson hade varit Sjökapten och hade ringa insikt om hur ett landtbruk skulle skötas, utan lita på sitt arbetsfolk. Rättaren berömde torparna och dessa berömde Rättaren och så trodde husbonden att allt var som de skulle vara.

Åker till Greven på Sävstaholm och sade: den 14 Mars blir auktion ved Ramsberg, och jag är så rådvill om vad jag ska göra. Skall jag dit så behöver jag köpa åtskilligt, kör och åkerbruksredskap för vårbruket. Greven svarade: res dit och köps vad som behövs, blir det att flytta till Askeryd då öfvertager jag det köpta, och låter bruka Ramsberg till gården Sparreholm tillsvidare. Jag reste i sällskap med min hustru som inte varit der förut, köpte inte mycke och när auktionen var slut blev vi bjudna på mat i sällskap med auktionsförrättaren med många andra, och presenterades som blivande åboer på Ramsberg. Medan vi äta kom ett postbud med ett telegram så lydande : Askeryd är ledigt och Johansson ska dit !

Jag stoppade telegrammet i fickan och låtsats om ingenting, och ingen kom för sig att fråga vad det innehöll, ehuru de såg frågande ut. Vi skiljdes, och hälsades välkommna åter, men kom der icke mer. Så blef det att rusta sig till flyttning, jag hade köpt 3 hästar ( icke på auktion utan kontant ) Karl som var 9 år, en dräng och jag åkte från Båsenberga den 22 Mars efter hästar som tog 2 dagar. Mamma med barnen och nuvarande piga Lina Ahlin reste dagen efter med tåg till Aneby och kom fram den 24 Mars, så började en

Ny tid i vårt liv

Vi hade då lefvat i ett lyckligt och arbetat gemensamt i 10 år, och bäst att vi render nämna tid erforo. En ny födelse frälsta av nåd till barn åt Gud, och lärt oss som Abraham, i Mose första 12-7:8 bygg ett bönealtare och åkalla Herrens namn der vi slog upp vårt tält. Wi hade icke mycke att börja med, mamma hade efter sina föräldrarmellen 9-10 hunrakronor, och ungefär lika många kr hade vi på våra Sparbanksböcker och 1000 kr lånta pengar från Wingåker. På arrendekontraktet ställt på ömsesidig uppsägning och 3000 kr årlagt arrende. Dermed följande 1014 mans och 370 kvins dagsverkan från 8 torp och två lägenheter lydande under gården. Samt inventarier bestående av 2 hästar, 8 par oxar 22 kor, 7 ungdjur, 40 får och 2 svin, å kreaturen var icke satt något pris utan räknad efter ålder och måta, samt döda inventarier av många slag värderades i penningar, största delen gamla, kanske 100 tals år oanvända och värdelösa, träplogar och träoxel vagnar, dock en del användbara såsom 5 arbetsvagnar med jernaxlar värderat till 115 kr, diverse saker i ladugården, stallet, selar remtyg och till köket och mjölkrummet 4 stora koppar kittler, sängkläder till tjenstefolket, 2 skålpund Ullgarn, 25 skp. Tåggarn, 78 skp. Blångarn mm allt värderat till 1512 kr.

Dagarna efter påsk hållde Kaptenen auktion på sin lösegendom och sattes derefter under administration då hans foderingegare fingo 40 % av sina fodringar. Herrskapet Karlson flyttade då opp i Statbyggningen der de fingo 2 rum och kök, öfverdommaren flyttade de på hösten till hans moder i Fridhem som han hade som donation från sin Askerydstid. Greven var dock så god emot honom att han gav honom 1500 kr, skulle heta som lån, men behöfvdes eller kunde icke återbetala det.

Wi blevo goda vänner med dem sedan de blevo övertygad om att vi icke haft någon skuld i deras flyttning från Askeryd. Karlson var en god man. Frun var stallt och mycke fordrande. ” Gud står emot de högmodige, men de ödmjuka gifver han nåd” må vi komma ihåg det ! De blev icke länge i Fridhem, reste till Amerika, Karlson blev icke gammal der, dog snart, hur det gick för frun och hennes 4 barn vet jag icke, sades att hon hyrde rum och hade inakoderade matgäster, troligen är hon död nu.

Så blev det till att börja arbeta

Delvis såsom på nytt, först att köpa vårutsäde och matvaror för 10 personers hushåll under sommaren, anskaffa åkerbruksredskap, reda till jorden för vårsådden, så och börja med trädesjorden. Plöja, rensa opp dikena,köra bort sten, reparera opp det nödvändigaste vid bygnader och stängsel kring beteshagarna. När det blev sommarvarmt började vi att gräva och rensa opp kanalen son går genom maden, den grävdes ny för då sina 70 år sedan under gamle Axelmans tid som då hade gården under eget brukoch en Inspektör. Maderna odlades sedan medelst fläckhackning och bränning. Sålänge det var gödningskraft i askan blev det skörd, men när den tog slut ville intet växa der. Någon atifiell gödning fanns inte då. Det sades, att första tiden efter misslyckades sädessådd, såddes de senare betades och slutligen växte ingenting.

Genom en god vän i Mellösa köpte jag en värmlandsplog och en risst, hade 2 par oxar å karlar att plöja från midsommartid till hösten, låt grava diken, arbete i kanalen höll på så år efter år tills hela fältet cirka 100 tunland var lagd under plog. Cirka 100 tunnland var fastmarksåker, sålunda 200 tunnland åker. Mossarna gav goda skördar särskilt första åren, även senare men fodrade mera gödning. Kunde föda fler djur och ökade Ko antalet till 40 och några deröver och födde opp många ungdjur. Körde mjölken till Eksjö till 1890. Då köpte jag en gammal Separator, kerna ostkar å ostpress, låtaft. Börjar dermed på våren 1891. Det gick dock icke bra att få jemn gång på separatorn. Köpte året derpå en gammal ångmaskin och panna, hade den tills 1905 då jag genom byte köpte en ny av Wulkans i Norrköping, tillverkning för 1200 kr mellangifte. Bäst och billigast hade varit köpt nytt från början, men pengar, pengar var läga dem ?

Detta maskineri är i dagligt bruk vid Askeryd än idag. Mejeribyggningen var då jag började ett gammalt envåningshus innehållande två rum. Bygde till och på detsamma 1902 till 2 våningshus med 3 rum å kök i öfra våning och visthusbod i nedre våningen. Redan 1888 byggdes vagn och redskaps huset, det gamla var ingen lagmån på. En gammal loge stod. Nere vid kanalen, delvis taklös och färdig att ramla ikull. Den revs och byggdes om som oppkörsbro och körbana 1891 och 1900, nyinreddes brygghuset med en avdelning till smedja och tillyggdes ett svinhus med rum för 30 å 40 svin. Arbetspriserna voro då låga, det oaktat måste jag låna åtskilligt dertill, lyckades få lån av privatpersoner och behöfer icke be någon om borgen. Allt stod då i låga priser, har förut nämnt att jag hade tri hästar med från Wingåker. Ett sto 12 år kostade 125 kr 2 st i 3-4 året kostade 425 kr paret Men penningen stod i hög kurs, 3000 kr hade då ungefär samma värde som 10 å 12000 kr nu, och åtgick mycke till de 3000 kr arrendet då.

1 kg smör kostade då 1,50-1,60kr
1 liter mjölk 6 öre
1 kg fläsk 40-50 öre
1kg råg 10-11 öre
1kg havre 6 öre

Dränglönen var 150 å 175 kr och piglönen 75 å 80 kr per år. Nämnda priser var under vår första tioårstidspriser i Askeryd, derefter steg priserna såsmåningom. Mäst smöret och mjölkpriset, sedan jag fick mejerirörelsen igång och ett 20 tal leverantörer lämnade mjölk, och det blev mycket mejeriavfall till svinfoder fick öfvervägande goda skördar till kraftfoder åt kobesättningen gick det bättre å bättre.

Värsta olägenheten var frostskadorna som första men även senare tider inträffade. Sådde man havren på mossarna tidigt riskerade man vårfrost, och sådde man sent då riskerade man att den icke hant att mogna innan höstfrosten kom. Ett exempel : Samma år som logen byggdes Har jag hela fältet besått med havre. En kväll vid den tid då rågen begynte att gå i ax var det kallt, termometern visade 0 gr och senare – 10 gr på kvällen, jag kunde inte sova den natten, gick upp vid soluppgången, gick genom rågfältet, såg ett å annat ax täckt av is, och då jag bröt på stråna gick det av, var som takisar ( istappar). Havren var var vackert uppkommen, 2 å 3 tums lång, vit som snö, och då jag gick i den brast stråna av och blev svart i spåren. Det var icke mycke humör i Karl-Johan då. Hade sått ca 10,000 kg havre och Kali å Superfosfat för 5 å 600 kronor och såg allt förlorat.

Logen var riven och stenfoten satt, gick och såg på den och kände lik den rika kornbonden, deri ” att jag rivit ned den gamla ladan för att bygga opp en större att lägga min skörd uti” Jag kände mig såsom tillintetgjord, fallde på min knä i en timer fyll i bön till Gud. Och vad hände: ett moln steg ett moln steg opp mot aftonen och ett sakta regn började falla och drog tjälen ur rågstråna och havren sköt ny brodd och blev en av de bästa skördarna. ” Herrenshand kan allt förändra” Det blev mig en god lärdom till att icke misströsta om det såg bekymmersamt ut.

Så gingo åren, det en bättre ett annat sämre, den ena tiden räckt den till och blev över, ett annat gick det åt, dock icke mer än det råckte alltid till utgifterna, så att jag behövde aldrig sälja något i förtid och olämplig tid för att få in pengar. Arbetet räckte alltid bra till, jemte det egna fick jag kommunala bisysslor, var Kommunalnämndens ordförande i 12 år dermed då var förenat med fattigvården. För det hade jag 40 kr per år till sk. Skrivmateriel. Nu kostar den tjensten 500 kr. Revisor i kyrka å skolklasser i flera år. Styrelse ledamot i Tingshusbyggnaden i Tranås. P länsets brandstasnämd inom socknen. Initatiativtagare till bildande av Askeryds sjukhjelp och begravningskassa. Blåbandsföreningen, och Askeryds m.f.s. Hästförsäkrings bolag och dens ordförande i 25 år. Mejeri bestyren taga oss tid, jag måste vara öfvermaskinist och se till att allt var iordning, räkna ut och betala mjölkgårdarna. Mejerirörelsen gick med en någorlunda god förtjenst tills början av nittonhundratalet, oaktat att smörpriset 1892 å 1893 hade stått i 2,20 kr gick ned till 1,30 kr per kg 1905. Då började bruket av handseparatorn av småbrukarna mera allmänt, och mjölkmängden til mejeriet mindskades. 1911 arrenderade jag ut mejeriet till Mejeristen Sandin i Aneby, mot erhållande av att kernmjölk och vassle som blevo.

Min goda älskade maka Karin

Har hittills mest talat om mig sjelf, och egna upplevelser. Vill nu tala om min goda älskade maka Karin. Utan hennes hjelp och stöd skulle vi icke kommit dit vi komma. Hon hade en god omdömmesförmåga i allt som rörde såväl den indre som yttre hushållningen, och en arbetsförmåga öfver det vanliga måttet, hade ett hushåll av 18 å 20 personer, 5 drängar och 2 pigor, 9 barn större och mindre att kläda och fostra. Lina Ahlin som var med oss från Wingåker och var kvar till hon sig, var Mammas hjelpreda i köket och barnkammaren med de små. En riktig trotjenarinna som man i allt kunde lita på. Jemte sina husgöromål hade mamma alltid en till flera vävstolar i gång, allt eftersom flickorna tillväxte och deltog i de husliga sysslorna. Som exempel på vad hon arbetade ihop ihop, och enligt bouppteckningen lemnade efter sig, förutom vad som slitits och förbrukats under hennes tid. Näligen : 37 st sticktäcken

17 st ullfiltar
171 st hel å halvlinne lakan
138 st örngotsvar
318 st handdukar
35 st större å mindre borddukar
20 st kuddar fyllda med fjädrar
14 st kuddar fyllda flock
10 st fjäderbollstrar
14 st flock madrasser
3 st tagel dynor
128 kg linneväv
60 kg tåg och blångarn
Allt hoparbetat i hemmet.

Karin född 1849. Således ett år yngre än jag. Hon föddes i Bårsta i St. Mellösa socken i Örebro län. De voro 4 syskon, 2 bröder och 2 systrar. Karin var den yngsta av syskonen. De egde sitt hem, ¼ mantal i Bårsta by, de voro icke troende. Karin fick dock efter enträget bön om löfte, gå i Baptist församlingens söndagsskola, der hon fick djupa intryck som följde hela hennes liv.

Jag hade icke den förmånen, någon söndagsskola fans icke i Marbäck i mina barnaår. Far å Mor fromma meniskor, flitiga kyrkobesökare. Minnes då Far gick till Säby och Hults kyrkor, 3 mila väg för att höra en troende Präst, bevis på att det var törst efter Guds ord och tro på Gud till frälsning. Anskarie ( finns en Anskarii kyrka i Jkpn) och Jönköpings missionsförsamlingar började då sända Kolpetärer ? ( kollaborator) som de Herren vittnade då Kollades. De besökte ock mitt hem och predikade der, och jag har det hoppet att att Far å Mor har av nåd fått ge ett hem till Gud. Gud klappade också på mitt unga hjerta, och längtade efter frid i min själ. Kom icke längre i brist på ledning och undervisning, gick under min ungdomstid i en träldomsfruktan, arbetar på att göra bättring som gick till en tid, så föll i synd igen. Slutet av 1870 och början av 1880 talet, gick en härlig besökelsetid från Gud öfver vårt land, ej minst i Wingåker, der skaror av menniskor omfattade och emottogo jesus Kristus till frälsning. Bland dessa voro äfven vi, Pris ske Gud ! Den 26 Juli 1882 beskärade oss den nåden av Gud, att få begrovas med Kristus genom dopet till döden och intogs i församlingen, det var också en dag i Herrens gårdar, Ära vare Gud. Komma till Askeryd emottages vi kärlektsfullt av trossyskonen i församlingen der 1887.

Askeryds Baptistförsamling bildades sista dagen av år 1885, en dotterförsamling till Asby västra församling. Föreståndaren broder Karl Petterson i Kättestorp och sämsta antalet av medlemmar voro bosatta i W. Ryd socken. På föreningens årsmöte i Blixtorp, valdes jag till sekreterare och börjar föra Protokoll. Endast ett om församlingen hitdanande var förut skrifvet. ” Santi lata” första plåten 30 kronor till en församlingskassa, avsedd till Kapellbygge i en framtid. Församlingen har regelbundet möte en gång i månaden, då vi möttes i hemmen, Kättestorp, Blixtorp, Farsen och Askeryd. Flera familjehem fans då icke här. Wi hade då i de flästa fall predikan och firar Herren, nattvard efter mötets slut hade vi en ” Kärleksmåltid” och skildes åt bespisade till själ och kropp, Som predikant tjenade oss i flera år för en liten penning broder Karl Johanson i Folkesmålen, vid våra förutsamma sammankomstår. Så fingo vi besök av Östergötlands Distrikts förenings predikant, vi tillhörde då nämnda Distrikt förening samt hade vid årsskifterna Elever och Evangelister från Betelsemenariet och Örebro missions under deras Julferier.

Sedan vi bygdt mejeribyggningen, deri vi hade en stor sal i halva öfra våningen inredde vi till den till predikslokal och blev sedan öfvervägande församlingens hem till dess vi fingo Kapellet bygdt. Vi hade där många häreliga besökelsetider från Gud, och många, många emottogo jesus Kristus till fräsning och blevo döpta i vatten i kanalen ner vid logen.Det var mycke ”mummel om den vägen” men Gud segrade genom anden och ordet, Pris ske Gud ” Herren förnya i detta år dina jerningar” Prästen Granelå höll doppredikan på sitt vis och varnade för villfarelsen, men det hjelpte intet.

År 1900 beslöt församlingen se sig om efter en Kapellbyggnads tomt, och tillsatte en kommite att verkställa det. Wi fingo löften om att köpa byggnadstomt på två ställen, men då det kom till oppgörelse om priset hade då varande Kyrkoherde Svanström varit före och öfvertalat jordegarna att icke sälja tomterna ifråga. Svanström var en Gudfruktig man, god predikant, och trodde sig nog göra Gud en tjenst med att hindra Baptisterna i sin verksamhet. Wi voro goda vänner och den bördan, oaktad jag var baptis som var en nagel i ögat på honom.

År 1901 sålde Greve Bonde skog i Askeryd socken för 250,000 kr, skogen skulle tagas ned till 6 tum diameter i brösthöjd. Efter avverkningen blev en massa skog under 6 tum dels nedslagen och dels stående, som skulle tagas ned före ny skogsplantering. Jag talade då vid skogvaktare Boström, sade honom att vi tänkte bygga ett Kapell, och frågade om han skulle vilja sälja oss virke dertill, av det efterblivne, för ett billigt pris, ty sade jag, en stor del derav kommer att få ligga och ruttna ned, och Greven får bli som en hittd penning, och Boström sade inget deremot utan samtyckte dertill.

Så inbjödo vi våra trosyskon till ett församlingsmöte i vårt hem, då frågan dryftades, om vi, sedan det visat sig omöjligt förvärva byggnadstomt och bygga på egen grund,som vi dittills varit beslutna för att göra, och istället vända oss till Greven och försöka utverka hans löfte få bygga på den plats der huset nu står, mot en årlig tomthyra. Utsikterna derför voro inte stora att det skulle lyckas, men efter mycken bön om, att vad som var Guds vilja och som läsades till Hans namns ära och församlingens ärende, och jag far, beledsagad av bön till honom som kan ” leda Konungars hjertan som vattenbackar” att också göra min resa lyckosam.

Kom till Greven blev jag som vanligt väl mottagen men då jag vördsamt framförde mitt ärende , gjorde han många invändningar, hufvudsakligen att det var olämpligt och öfverflödigt att bygga ett samlingshus så nära kyrkan, alldenstund vi hade så bra präst. Då jag framhållin vår syn på tingen och enträgt vördsamt anhållit om hans löffte, gav han det och skrev kontrakt på ett tundlands areal och 5 kr tomthyra per år.

Jag reste hem, glad och tacksam till Gud som gjort min resa lyckosam. 1905 å 6 Byggdes Kapellet, vi hade då en byggnadskassa cirka 2000 kr. Bodström var tillmötesgående så vi fingo. Allt trävirke som åtgick för 8 öre kubikfot upparbetat, uppmätt då huset stod färdigt, dertill kom såg och hyflin som kostade 16 öre kubikfot samt timerskrötning ( timmerskotningen) . All körning gjordes kostnadsfri, hvarden Kapellet med dertillhörande uthusbyggnad uppfördes för i runt tal 4,000 kr ( ehuru jag då hade kassan omhand mindes jag icke exakta summan) icke häller vad vi värderade körningen och de arbeten som gjordes fritt å utan betalning. Wår skuld på huset var då allt var färdigt 700 kr som snart ammorterades av och inbetaltes. Kapellet är brandföräkrad för 10,000 kr Så som församlingen utvidgats, står ” Kyrkan mitt i byn” och se vi deri Guds ledning att vi icke förr fingo någon annan byggnadstomt.

Mamma gladde sig mycket öfver att få ett söndagshem och sade en gång ” Det skall bli roligt få gå och bjuda byggnadsarbetarna på kaffe”. Hon fick se planen men icke huset. Hon hämtades för att ”vara när Kristus jesus som var mycket bättre” Hennes arbetsdag var fullgjord. Hon hade vandrat ” i förut beredda gerningar” i känslan av ” Icke oss Herre utan i ditt namn giv äran” ” Hvad har du menniska, det du icke undfått hafver” om henne kan i sanning sågas ” Hvad hon kunde det gjorde hon” Den 26 juki 1905 gick hon hädan i frid, 56 år gammal. Sorgen och saknaden outsäglig stor för make och barn. Jag hade dock orsak tacka Gud för hon fick leva tills våra barn hunnit fostras opp, och hon fick se dem mottaga jesus till frälsning och förenas med församlingen. De yngsta Thure och Margareta 15 å 13 år, döptes året efter Mammas död.

Mammas hälsa blev bruten några år före sin död, var vid bad och brunnsort, sökte läkare, men intet hjelpte .Magen var i olag, ryggen svag, så tillstötte blodbrist och hjertfel, och slut blev hjernblödnig. Hon led mycke, tålig och undergifve. Klagade alldrig. En smärtsam tid att tänka på, så det gick så långt att vi gemensamt måste anropa Gud , taga det käraste vi ägde på gården. Då vi såg att slutet nalkades, sände vi bud till de barn som voro borta, de har förut flera gånger varit hemma för att höra och se hur det var med mamma, men nu sista gången. Då vi gråtande på vara knä kring mammas säng inför Gud knäppte hon sina händer, tackande och bad att få möta oss alla, frälsta och renade i blodet inför God tron. Äfven jag vill bedja samma bön, sålänge jag finns till.

De senast föregående åren började också min hälsa bliva vacklande, och efter mammas död sånära nedbruten av sorg och bekymer. Jag hade ju Lydia,Eva och Margareta hemma kvar, och det gick någotsånära bra, sålänge de voro hemma och skötte hushållet, och jag hade Karl hemma som var min ” högra hand” både som arbetsledare och sköta affärena.

1911 tog Karl Knurstorp i Flisby socken på arrende och flyttade från hemmet. Det var och blev tryckte tider några år, och mindre goda skördeår de åren, så att jag kom i skuld på ettpertusen kronor. 1913 var ett olycksår, då jag genom borgesförbindelse ( för vem vet ni) förlorade något ofver 12,000 kr. Genom goda vänners hjelp fick jag lån der till. Samma år 1913 gifte sig Lydia och Eva, och Margareta hade plats som” Barnfröken”, Hanna hade varit gift sedan 1910, Naemi och Hilda hade då varit gifta några år förut.

Så stod jag då, ensam med mitt stora hushåll, som såg bekymmersamt ut, vilket det ock var, men att sluta opp med landtbruket ville och kunde jag icke som min ställning då var, och var en stor lycka,, en Guds ledning att så ej blev, vilket jag dock enligt kontraktet haft rättighet till. Fick erfara att när ” nöden är som störst är hjelpen närmast”. Samma år fisk fick Sandin som hade Mejeriet i Askeryd, till Mejerska min nuvarande. Hustru Fanny som 20 år derförut var vår första mejerska i Askeryd. Karin och hon blevo goda vänner, och hon Fanny blev frälst och lycklig den tiderna. Hon deltog i min omsorg om hemmet, och vi fattade kärlek till varandra, och lovade bli min ålderdoms hjelp och stöd. Gifve Gud att hon så får bli så länge jag är till.

Wi förenade äktenskap 9 febr 1915. 1914 då det olyckliga verdskriget utbröt, till olycka för vårt folk och hela Europa, blev en hel omkastning i det politiska och ekonomiska lifvet till olycka för det hela, dock till lycka för några få, även för mig. 1916 till 20 sprang allt opp i fabulösa priser, pengar flöt in, jag fick in pengar att betala mina skulder med, och mera deröfver. För den som slutat med landtbruk blev det till lycka, men de som började i denna dyrtid blev det efter det snart kommande bakslaget till olycka, och mången till ruin

1921 var arrendedetiden på Askeryd slut, och hållde auktion. Sedan Inventarierna och husröte ersättningen och alla omkostnader betalts hade vi cirka 50,000 kronors behållning och det vi hade med oss till Lillhemmet. När jag tog mitt sista kontrakt 1911 anhöll jag, och fick löfte om att få Lillhemmet och Bråten som jag förut haft och brukat till gården, på min återstående livstid, och fick löfte derom, men när kontraktet skulle skrifvas sades att Greven fick icke lemna Kontrakt annat än på vissa år, högst 20 år och skrevs så och räcker till 1931. Om jag då lefvir, och hur det sedan blir, står i Gudshand.

Önskar icke flytta förrän opp till graven med stoftehyddan, der Mamma vilar, och der vi av nåd skola få återse varandra i uppståndelsen ifrån de döda, om icke jesus kommer å hämte mig förr. Har nu varit här i sju år och ser tillbaka på mitt flydda liv, ser jag att godhet och barmhärtighet har följt mig i alla mina lifsdagar. Ära vare Gud !

Kommentar: Jag har lagt ner mycken möda, på att tyda och bevara Karl-Johans skrivstil och skrivspråk i originaltext.. Jag har använt förstoringsglas och uppslagsverk för att förstå nästan allt.

Mycket av Karl-Johans yrkesverksamma liv, sammanfaller med mitt eget yrkesval och sen vi har flyttat till Eksjö, så känns Karl-Johan och Thure mer levande. Eksjö 200120 Per-Ola Turesson

Karta över Askeryds säteri 1827

Backhemmet

Gölen

Klåckarehemmet, Klockarestugan Björnslätt

Nystorp

Lillahemmet

Gärdshemmet. Soldattorp Nr 16

Bråtastugan

Rosenberg

Norrhem

Fällestugan

Fattigstugan. Gatstugan. Ödetorp Nr 87

Granstugan. Ödetorp Nr 86

Sockenstugan. Okänd plats

Nybygget. Okänd plats

Gärdet. Ödetorp okänd plats

Gärdshemsstugan. Ödetorp okänd plats

Gästgivaregården. Ödetorp okänd plats

Kjellmanstugan. Ödetorp okänd plats

Smedjan. Ödetorp okänd plats

Krogen. Ödetorp okänd plats

Kvarnen och Kvarntorpet

Korskullen. Området vid avfarten mot Bordsjö

Ålderdomshemmet

Det gamla ålderdomshemmet revs och ett nytt byggdes 1915. Det hade plats för ett tiotal pensionärer, och var i bruk till slutet av 1960-talet då verksamheten lades ner och de intagna flyttades till Aneby. Under ett antal år fungerade fastigheten som en samlingspunkt för föreningarna i Askeryd. Därefter såldes huset och har varit privatbostad sedan dess.

Stående från vänster: Gustav och Lotta Karstorp - Stina Pettersson Börenäs - Sipora Johansson Larödjan - "Blindkalle" Justorp - ? - "Blinde Johan" Dala
Sittande från vänster: Gerda Engman - Ulla Svärd - Karolina Blixt - Fia i Skogsholmen - Lotta i Justorp - ? - "Kvastaprinsen"

Fest för Kalle Dahl på ålderdomshemmet.

Skolan 1907

Kyrkbyns 1900-tal

Större delen av kyrkbyns bebyggelse väster om kyrkan kom till under första hälften av 1900-talet.

Allansborg

Uppfördes 1940 av Allan (1905-1972) och Ellen(1896-1981).Allan var snickare och Ellen var hemma och skötte hushållet

Asken

Församlingshem. Fastigheten är en lokal för sammankomster såsom kyrkkaffe, föreläsningar, middagar, årsmöten mm. och ett allaktivitetshus för Askeryd där det anordnas fester med dans, pubkvällar och sammankomster av alla slag. Verksamheten leds och förvaltas av vald grupp.

Bastun

1945 beslöt Askeryds kommun att gå i borgen för ett lån på 5000 kr för bygge av en bastu. Den byggdes och verksamheten startade. Varje fredag fick skolan bada för det var inte så många som hade möjligheter hemma. Skolungdomarna hade sin badtid mitt på dagen varefter damerna startade kl 16.00 och höll på tills herrarna började kl 18.00. Alice Samuelsson var den som eldade bastun, och hon höll på till det att Lars Hansson tog över. Eldare nu är Ivan Karlsson.

Dalhem

Här bodde Tage och Signe Johansson, som också byggde huset år 1945. Tage var byggmästare och hade flera anställda. Han hade även en snickeriverkstad i anslutning till huset.

Signe startade också kaféverksamhet i fastigheten, som höll på till början av 1950-talet. Därefter var Signe ansvarig för skolbespisningen, som startade i Askeryd 1953.

Furulid

Här bodde Tage och Signe Johansson, som också byggde huset år 1945.

Gunnarsro

Byggdes 1935 av Gunnar (1907-1964) och Bertha (1909-1965) Samuelsson. Huset var färdigt till deras bröllop samma år. Deras son Ulrich berättar som kuriosa att hela bygget gick på den svindlande summan av 4500 kr. Tomten inköptes av Bordsjö fidekomiss för summan 625.50 kr. Ulrich och hans bror Kjell föddes i Gunnarsro. Under några år på 1940-talet fanns Konsum inrymt i huset. Familjen fick då flytta upp till andra våningen. År 1947 flyttade familjen från fastigheten och bosatte sig i Skogstuna.

Hagaborg

Byggt 1935 av Axel Karlsson. Axel kom från Hagen därav namnet. Förvärvades 1955 av Ragnar och Signe Gustavsson Signe var kokerska och hjälpte folk med att laga mat till kalas. Hon stickade också ullstrumpor på en stickmaskin. Bland andra så hade Ulrich Samuelsson ett par sådana till livstycket, som kliade.

Lundhaga

Lundhaga byggdes 1939 av Karl (1879-1969) och Hulda Carlsson(1880-1967) Karl kallades i dagligt tal Rättarn eftersom han arbetat som rättare vid Askeryds sätteri.

Lärarbostaden

För att bereda skolans lärare bostad byggdes denna fastighet innehållande 4 lägenheter

Mejeriet

Askeryds Mejeriförening bildades 1932 och då byggdes nuvarande mejeriet. Verksamheten där höll på till 1963 då det stängdes. Askeryds mejeri var kända för sin hushållsost, en 45+ ost 2 kg ca. Många mejerister har funnits här och en bland de sista var Lennart Rolf som flyttade till Vrigstad och där startade tillverkning av den populära Vrigstadsostkakan.

Efter stängningen såldes fastigheten till Valter Hjelm som flyttade delar av sin smidesverkstad hit. Då bodde Tage och Bertha Larsson i bostaden. Tage var entreprenör och uppfinnare och hade lastbilsåkeri. Han var också händig med radio och tv och byggde sig en tv-apparat i mitten på 1950-talet. Att han var en skicklig fotograf visar den fotosamling som hembygdsföreningen har förmånen att ta hand om.

Missionshuset

Uppfördes 1915 och kallades Missionsföreningen Senapskornet, som ombildades 1936 till Askeryds Missionsförening. Här har bedrivits mötesverksamhet under alla år. Har funnits juniorförening och bedrivits söndagsskola.

Rydsborg

Är från 1940 och byggdes av Gunnar Pelow. Fastigheten har haft flera ägare, En av dem hade charkuteriaffär i källaren. Längsta tiden bodde här Alvar och Astrid Klaesson. Astrid växte upp på Sjöhester.

Skogslund

Huset är byggt 1936 och ägdes av Frans Johansson och hans fru Gertrud. Frans var skomakare till yrket men arbetade även som skogshuggare.

Skogstuna Telegrafstation

Gamla Skogstuna var ett av de äldsta husen i Byn. Det var från början endast en lada eller förrådsbyggnad, som byggdes om till bostadshus. Här har varit någon typ av kafe som sköttes av Hulda Blixt. På 1930-talets inrymdes telegrafstation i fastigheten och som föreståndare som det då hette anställdes Bertha Samuelsson( 1909-1965) som tillsammans med sin faster Hulda Blixt(1872) skötte densamma.

Den första telefonledning som drogs mot Askeryd var år 1928. Det var från starten inte så många abonnenter och växelstationen hade ett begränsat öppethållande. Det blev med tiden många som skaffade telefon så man hade då öppet mellan 8.00 till 21.00 alla dagar, och senare kunde man ringa dygnet runt.

Telegrafstationen upptog två rum i huset. I det ena rummet inrymdes växeln med alla reläer batterier och annan utrustning. Det andra rummet upptogs av en telefon där allmänheten kunde komma in och ringa, det kostade för lokalsamtal 20 öre. 1962 automatiserades telefonen och allt plockades bort från fastigheten, och familjen kunde då flytta in det nybyggda Skogstuna som hade byggts bakom det gamla, ett bygge som hade pågått i ca 5 år. Byggare var Gunnar Samuelsson ( 1907-1964) som på fritiden byggde huset. Fastigheten övertogs av sonen Kjell samuelsson.

Skolan

Askeryds skola byggdes 1882, efter att Bodaskog flyttats till sin nuvarnde plats. Fastigheten innehöll 2 skolsalar och bostäder till lärare ( 2 lägenheter). Den har varit i bruk tills den nya skolan byggdes på 1960-talet. Har därefter fungerat som dagis och förskola samt gymnastiksal, fram till skolan lades ned i Askeryd. Dagis och förskola har därför flyttats över till den nya skolan.

Solhaga

Byggdes 1944 av Gottfrid (1905-1975) och Astrid Andersson. Gottfrid var lantbrevbärare till yrket och körde från början sin runda med motorcykel. Han bytte senare till bil och han körde ända fram tills att poststationen lades ned. Efter att Gottfrid avlidit flyttade Astrid till Eksjö och fastigheten såldes till John och Emmy Zakrisson. John var diversearbetare och var fram till pensioneringen kyrkvaktmästare.

Solhem

Gunnar Pelow byggde huset och öppnade en speceri- och diverseaffär. Anebyortens konsumtionsförening förvärvade fastigheten 1945 och det bedrevs handel här fram till 1963. Det stora magasin sam fanns på tomten hyrdes ut till centralföreningen, och där huserade Gustav Holmström. Harry Karlsson köpte huset efter att konsum lagt ned verksamheten och efter Harry köpte Jan-Olof Wiberg verksamheten. Affären lades ned 2010.

Tallbacka

Uppfördes 1944.

Tomteboda

Huset byggdes 1939 av Bertil Johansson, som var son till Kristina Johansson. Hennes man omkom vid en olycka i Tranås år 1905 då han blev överkörd när han försökte stoppa ett skenande hästekipage. De var då arrendatorer i Hälla. Bertil var född 1903 och hade en syster som föddes 1905. Bertil gifte sig med Greta och bosatte sig i Vetlanda. Hans syster Sara gifte sig med Ingemar Hellström och de bodde i Tranås där han arbetade på Kågens kontorsmöbler. Kristina Johansson bodde kvar i huset till 1958.

Vårgårda

Huset byggdes 1937. Här bodde Karl (1894-1981) och Karin (1911-1985) Holst. Karl körde taxi, var vaktmästare i kyrkan och han var också brandchef för brandkåren i Askeryd. Karin hade hand om undervisningen i syslöjd i skolan.

Jöran Patkull på säteriet

Släkten Patkulls ursprung finns att söka i dåvarande svenska Livland, till Jaunkarpen och Owerlack i Livland . Dit till "svenska Sibirien", som man på den tiden i Sverige kallade området eftersom ryssarna skickade svenska fångar på 1600-talet.

Patkull levde på stormaktstiden och gjorde karriär i ett rike som erövrade rikedomar, utvidgade sina gränser och utmananda sina grannar. Bohuslän, Halland, Skåne och Blekinga blev svenskt.
Han slapp att vara med om när den svenska kronan avvecklade adelns stora privilegier och förlorade inflytande genom "Reduktionen" av deras gods 1682.

Jöran Patkull blev mycket gammal, för den tiden helt sensationell. Han föddes 1575 och blev 1610 hovjunkare hos konung Karl IX, löjtnant 1622. År 1635 blev Jöran naturaliserad svensk och adelsman. Han blev till sist överste. Han avled d. 4/8 1676 i Askeryd över 100 år gammal , sedan han "nästan blivit barn på nytt" enligt samtida vittnesmål.
Han friade inte långt före sin död vid omkring 100 års ålder och blind till sin sonhustrus moder Christina Stolpe, som då var innemot 80 år gammal, men fick avslag.
Jöran Patkull är begravd i Askeryds kyrka där även släktvapnet finns. Hans begravningsprocession började med samling vid Korskullen med likbåren, som finns att beskåda intill kyrkan i gravkoret. Hans begravningsbanér bars sedan i spetsen av processionen till kyrkan. På 1600-talet begravdes ännu inflytelserika askerydsbor inne i kyrkan