Ett kulturhistoriskt arv
Här på Höglandet - en högplatå c:a 300 meter över havet - dröjer sig rester av det "gamla bondesamhället" kvar. Här finns sammanhängande kulturhistoriskt värdefulla miljöer, så typiska för Småland. Miljöer som har bevarats vid sidan om en modern samhällsutveckling - centralt beläget mitt i sydsverige mellan Köpenhamn, Göteborg. Oslo och Stockholm. Hur blev det så här ?
Svaret är: För det är så här det alltid har varit och det är den småländska historien som berättar.

Kulturell identitet
På medeltiden levde folken i småländerna i sina egna hövdingedömen, och själva namnet Småland - småländerna - blev för danskar, götar och svear ett samlingsbegrepp för området. Karakteristiskt för landskapet var dess kuperade natur - otillgängligheten - stora skogsmarker - som skapade en miljö där endast den som var förtrogen med villkoren hade förutsättningar att utveckla goda livsbetingelser. Här passerade inga Eriksgator förrän på 1300-talet

Det är alltså naturgeografiska faktorer som låter tretton småländer på medeltiden leva sina egna liv, utveckla sina egna traditioner och utforma samhällen med lagar och ting. Livsbetingelser som skapade en egen identitet. Att av hävd rå sig - att styra i eget hus - blev en dyrköpt historia när sent omsider nationalstaten - konungariket - Sverige bildas i Stockholm år 1523. Det dröjde tjugo år och så kom svaret: Det största bondeupproret i vår historia - Dackeupproret.

De tretton Hövdingedömena

Söka kunskap
Det är främst kunskapen om den egna bygden - medvetenheten om dess unika värden - som kan inspirera och därmed skapa förutsättningar för liv och verksamhet i framtiden. Ett intresse som främjar samarbete och utvecklar socknen
En bygd förlorar sin identitet och attraktion, om dess säregenhet - den kulturhistoriska miljön - går förlorad.

Länsstyrelsen i Jönköpings lön
Kunskap fås genom efterforskning och bedrivs på flera plan. Centralt kan länsstyrelsen utreda och besluta att en gammal gård ska skyddas som byggnadsminne. Möjlighet till byggnadsvårdsbidrag finns som stöd vid renovering. Verksamheterna finansieras genom skattemedel.

Hembygsföreningarna
Lokalt bedriver hembygsföreningarna sina egna efterforskningar i syfte att nära intresset för hembygden. Insatser som sammantaget främjar kulturhistorien och förhoppningsvis för bygdens bästa påverkar verksamheter att fatta kloka ekonomiska beslut.

Undersökande verksamhet
Att leva och verka i Askeryd innebär för den som är nyfiken att frågor väcks som kräver sina svar. Det är uppenbarligen många som har grävt, underhållit och fejat här genom åren. Vi som är här nu är de senaste i länken, men vilka var våra företrädare ?

I skogen upptäcker man snart att Askeryd en gång i tiden haft en betydligt större folkmängd än idag. Under tidig medeltid blomstrar bygden och gårdar koloniseras runt den då existerande Husasjön, som sträckte sig från den nybyggda kyrkan i norr och 4 km söderut till Redeby Konungsäng och Sjöhester. Nästa storhetstid för socknen är 1600-talet - stormaktstiden - när kyrkan blir för trång och byggs ut till en korskyrka. Det är nu som många torp backstugor soldattorp och husartorp byggs, som ännu finns väl representerade i socknen. I ursprungligt sent 1600-tals-skick finns torparlängan Äsperödjan kvar - socknens skatt.

Äsperödjan

I Riksarkivets husförhörslängder, jordeböcker, mantalslängder, vigsel-dopvittne-födelse-vigsel-död-längder och Småländska handlingar (Smlh) finns namnen på våra företrädare här i Askeryd ända ner till Gustav Vasas tid år 1539. I ett digert källmaterial finns att läsa mellan raderna om livsvillkor för våra företrädare - som utmanar vår egen föreställningsvärld - men spåren efter dem finns där som en utmaning att söka vidare.

Det känns angeläget att presentera några av dem - med all respekt för deras gärningar - och med tiden genom ytterligare efterforskningar återge bilder av deras liv.

Albert Engström

På Skuru Hatt utanför Eksjö finns en graverad sten efter bygdens son Albert Engström. Han beskriver kärleken till sin hembygd med en inskription på stenen på följande sätt:

"Folket som bor i dessa gårdar torde vara av renaste guld ............dessa sega magra arbetare som brottas med sin fattiga jord och segra segra. Är det icke ett folk att hålla av".