Under 1700-talets sista årtionde bildades 1:a och 2:a grenadjärförbandet i Sverige. I båda fallen rörde det sig om rust- respektive rotehållsregementen. I dessa fall ställdes således inte några särskilda krav på ryttarna och knektarna utöver de som generellt gällde för rekryteringen till våra landskapsregementen

År 1791 slogs Östgöta infanteriregemente samman med Östgöta kavalleriregemente och bildade Livgrenadjärregementet. Beteckningen livgrenadjär kom då i bruk.

Soldater - Livgrenadjärer - på Backagården med familjer Hfl: Askeryds socken från 1713
Antagen år
?
Carl Gudmundsson. Avsked 1690. Född ? - Död ?

1690
Per Dunder (Christiansson). Avsked 1696. Född ? - Död ?

1697
Johan Dunder. Avsked 1702. Född ? - Död 1702

1703
Per Dunder (Mårtensson). Avsked 1709. Född ? - Död ?

1709
Olof Frände (Bengtsson). Avsked 1719. Född 1683 - Död 1753

1721
Zachris Frände (Svensson). Avsked 1742. Född 1700 - Död 1742

1743
Eric Frände/Frenne (Elversson). Avsked 1759. Född 1721 - Död ? (Hfl: Askeryds socken 1753/1754 AI:2 sida 5): Hustru Marit Andersdotter f. 1701. Son Anders f. 1743.

1760
Hans Frände/Frenne. Avsked 1793. Född 1742 - Död ? (Hfl: Askeryds socken) Hustru Elin Nilsdotter f. 1735. Dotter Brita f. 1761. Son Per f. 1764. Dotter Caijsa f. 1767. Dotter Annica f. 1775.

1802
Sven Blixt. Avsked 1806. Född 1776 - Död ?

1807
Anders Blixt. Avsked 1815. Född 1789 - Död 1845

1815
Johannes Tapper (Andersson) . Avsked 1843. Född 1795 - Död 1843

1844
Carl Tapper (Svensson). Avsked 1850. Född 1795 - Död ?

1850
August Jonas Pettersson. Avsked 1855. Född 132 - Död ?

1855
Carl Jovan Ås (Danielsson). Avsked 1861. Född 1834 - Död ?

1861
Per Lund. Avsked ? Född 1834 - Död ?

1892
Anders Gustaf Lund. Avsked 1906. Född 1872 - Död 1950

Livgrenadjär
Namnet grenadjär gavs till indelta soldater eller ryttare som var specialutbildade på att kasta handgranat, ett vapen som togs i bruk i slutet av 1500-talet fram till mitten av 1700-talet. För att hantera handgranaten, som också för kastaren kunde vara ett farligt vapen, krävdes både styrka, skicklighet och mod. Det gällde att avpassa tiden från det att granatens lunta tänts, till dess kast kunde ske utan risk för att granaten kastades tillbaka av fienden. Kastet måste också vara tillräckligt långt för att minska risken för egna skador. De soldater som ansågs lämpliga, d.v.s. stora och starka, togs ut bland de övriga soldaterna. De kallades för grenadjärer.

Efter hand kom grenadjär att beteckna något av en elitsoldat eftersom man ute i Europa med sina värvade härar behöll de särskilda kraven på fysisk styrka och reslighet för de soldater som ingick i grenadjärförbanden även sedan användandet av handgranater i praktiken upphört. Grenadjärregementen blev beteckningen på ett elitförband.