Klockarens torp har följande namn före 1766 - i vigda/födelse/dopvittnes/dödböcker - Klåckaren - Klockaregården - Klockarestugan - Klåckarehemmet.

Dessa beteckningar försvinner när Björnslätt 1766 står som klockarens bostad enligt Hfl: AI:3 1766-1770 sida 18

Klåckaren 1660 och 1694-1696
Mantalslängder för Askeryd

Klockaregården 1713 - 1817/1824
Två belägg finns för Klockaregården. Det första 1713/20 enl. Sockenkatalog för Askeryd socken i Riksarkivet. Hfl AI:1 1713-1720 sida 29. Det andra DII:2 1817-1824

Klåckarestugan 1645-1646
Två skriftliga belägg finns för Klåckarestugan och är från 1645 och 1646 enl. mantalslängd för Askeryd socken. År 1645 (sida 44). bor här Nils Olufsson hustru Ingeborg Jönsdotter i ena stuga. I den andra bor Jon Jönsson.

Klockarehemmet 1684 - 1817/1824
Fem belägg finns för Klockarehemmet. Det första enl. dödbok för Askeryd 1684. Det andra 1713/20 Hfl AI:1 1713-1720 sida 42. Det tredje och fjärde 1722 Hfl AI:1 sida 128 och 165. Det femte 1772 Hfl AI:1 sida 58

Klockarens arbete
I kyrkoordningen av 1571 heter det bland annat: ”Klockare skall vara ärlig, trogen, flitig, boklärd och kunna sjunga och skriva, så att han däruti kan undervisa församlingens ungdom”. Någon bestämd klockarexamen förekom inte.

Ända till 1899 behövde han ej styrka sin lärdom, då han sökte enbart klockarsysslan. Han skulle leda kyrkosången, men någon musikalisk kompetens fordrades inte. Det var tillräckligt att han var myndig och hade medborgligt förtroende.

I 1686 års kyrkolag räknas han till kyrkans ämbetsmän och kallas kyrkobetjänt. Han skulle medverka vid bröllop, barndop, kyrkogång och begravningar. Han skulle övervaka ordningen på kyrkogården angående grävning, hålla kyrkans böcker och handlingar i ordning, mottaga, framlämna och förvara handlingarna, utskriva kungörelser, uppbära och anteckna en del inkomster till kyrkan, övervaka att kyrkvaktaren med flera fullgjorde sina åligganden. Vidare hade han ansvaret för att kyrkan blev belyst och att kyrkliga minnesmärken vårdades. Han skulle medfölja pastor på husförhör och sjukbesök och bära pastors brev till nästa klockare.

I viss mån fick han också biträda vid sjukdomsfall, då han ”med åderlåtning skulle betjäna de sjuka”. En viktig uppgift ålades klockaren enligt kyrkolagen 1686, där det bland annat heter: ”Han skall ingalunda genom någon kyrkoherdens enskilda tjänst hindras från den plikt, honom åligger, att med all flit och trohet driva barnaläran”. Klockaren blev vid sidan om prästen, den som lärde våra fäder att ”läsa i bok”. Då folkskolestadgan kom till 1842 blev han ej längre självskriven lärare i socknen, men de flesta klockare avlade folkskollärareexamen och tjänsterna förenades i många fall.