Hur blev det i Småland efter ett oroligt 1500-tal med uppror och krig ?
Vad man i Askeryd in på på 1600-talet kände till om tidigare historiska oförrätter finns inte nedtecknat. Det var inte många som kunde skriva eller läsa. Fanns det någon som kunde berätta historien om änkorna i Askeryd som på 1540-talet förlorade sina män i Dackefejden.......om änkan i Redeby som fick böta sju oxar för sin mans deltagande i Dackeupproret eller om hur tillfångatagna dackemän avrättades eller deporterades till Finland efter Dackes död. Historier om anförvanters öde har naturligtvis funnits i omlopp men tiden har sin gång och händelser försvinner bort i historiens periferi och livet har sin gång.......

De konfiskerade kyrkklockorna hade sedan länge ersatts med nya och för alltid var den katolska kyrkans rikedom borta sedan 80 % av kyrksilvret drivits in i skatt av Gustav Vasas fogdar under reformationen.

Läskunnigheten ökar
Bondekollektivets tankar och ideer finns det få uppgifter om. Mot slutet av 1600-talet dock så började läskunnigheten bli ganska spridd. Det var en skyldighet för kyrkoherdar, kaplaner och klockare att meddela undervisning i bokläsning och genom 1686 års kyrkolag föreskrevs att ingen skulle trolovas som inte kunde Luthers katekes och som tagit nattvarden. Husförhören hade ursprungligen till ändamål att kontrollera församlingsbornas förmåga att läsa och förstå de heliga skrifterna. I början på 1700-talet kom konfirmationsundervisningen igång samtidigt som husförhören. De äldsta bevarade husförhörslängderna för Askeryd är från 1713

Rikligare källmaterial från mitten på 1600-talet
Källmaterialet blir också rikligare efter 1686 års kyrkolags införande. Prästerna blir allt flitigare att dokumentera händelser i Askeryd. Det blir nu möjligt att fundera över skeenden genom att läsa "mellan raderna" i kyrkböckerna, se avvikelserna och därmed kunna dra slutsatser om hur vardagslivet för gemene man gestaltade sig. Vilka frågor, önskningar, som finns i fokus. Hur det sociala nätverket funger och hur egentligen socknen var organiserad.

Historia är berättelsen om det förflutna och för att få en relation till händelser som hänt innan vi själva fanns så behövs kunskap, för att kunna sammanställa och reflektera. Ju fler källor som finns till hands desto tydligare tonar bilder fram och just detta inträffar från mitten på 1600-talet när ett allt rikare källmaterial gör det möjligt att få en glimt av livet i Askeryd. Det går nu att följa mänskliga livsöden.

Sockenprotokollen, kyrkans handlingar, mantalslängderna från 1642, husförhörslängder från 1713, födelse-dopvittne-vigsel-död-register från 1671 ger sammantaget en bild av livet i socknen.

Sockenprotokollen innehåller räkenskaper, frågeställningar och problem och som också avslöjar hur man går till väga för att lösa problem och sätta planer i verket.

Askeryd växer på 1600-talet
Uppenbart är att Askeryd under stormaktstiden är en expanderande socken. Befolkningsökningen är större än i grannsocknarna Marbäck och Bredestad. Ett bondesamhälle växer fram som militariseras i takt med rikets militära framgångar. Askeryds medelpunkt - kultplatsen - som ursprungligen tidigare i historien var belägen på en udde i Husasjön förändras nu sedan den då närmare 500-åriga medeltida kyrkan byggs ut. Kyrkan beskrivs som trång och i mitten på 1600-talet sker en stor utbyggnad med två korsarmar. Den ombyggda kyrkan ser alltså ut som ett kors uppifrån och en kyrkogårdsmur byggs och miljön kring kyrkan får det utseende den har än idag.

Kyrkogårdsmuren kommer till
På sockenstämman d. 9/12 1670 beslutades att en kyrkogårdsmur skulle byggas för att skydda gravarna. För ändamålet skulle varje matlag=hushåll i Askeryd köra fram fyra lass sten så länge behov förelåg. Vid 1672 års sockenstämma kungjordes at denna sommar uppsatts en stenmur "kringom kyrkiogården sunnan till". Södra (mot vägen)och västra (mot samhället) muren var nu till hälften byggd.

Halva muren var alltså byggd och först drygt tjugo år senare hölls d. 21/12 1693 räfst och rättarting med de sockenbor som försummat att köra fram sten. Syndarna skulle nu få köra fram dubbla antalet lass - åtta lass -. Samtidigt läste klockaren upp en förteckning över dem som inte kört fram bräder till stigluckorna. Stiglucka = Ingång portal i kyrkpgårdmuren

Stormaktens uppgång
För att förstå innebörden av ett allt rikligare källmaterial får man sätta det i relation till den historiska utvecklingen i Sverige, Småland och Askeryd.

I mitten på 1600-talet hade det relativt unga svenska kungariket tagit sig plats på den skandinaviska halvön och uppenbarligen blivit en ansenlig miltär stormakt att räkna med. Arvfienden Danmark förlorade i mitten på 1600-talet 1/3 av sitt rike till Sverige när Skåne, Blekinge Halland och Bohuslän blev svenskt och Smålands status som gränsprovins upphörde.

Det hade också gått drygt 100 år sedan Sverige reformerades till den lutherska läran och nu stred småländska soldater mot katolikerna i Tyskland. Som bekant övergav smålänningar inte frivillgt sin katolska tro och sitt oberoende på 1500-talet men en ny tid hade kommit och kronan krävde uppoffringar av sina undersåtar.

Stormaktens fall
Förlusterna vid det stora nordiska krigets slut 1721 innebar ett förkrossande nederlag för Sverige och den svenska äran. Man förlorade sin stormaktställning, stora landområden och tappade ansiktet inför omvärlden. För att kunna förstå, beskriva och förklara denna katastrof fick svenskarna ta överjordiska begrepp till sin hjälp: försynen, ödet och lyckan hade styrt händelserna till svenskarnas nackdel. Historien om den svenska stormaktens fall beskrevs av dåtiden som ett skådespel genom vilket Gud undervisade människorna. Då Sverige förlorade sin roll på den europeiska scenen utgjorde händelseförloppet en ödets teater. Skådespelets syfte ansågs vara att svenskarna skulle få lära sig ödmjukhet, stoiskt jämnmod och förtröstan på Guds försyn.

Befolkningsstatistik för Askeryd 1695-1719 enligt mantalslängder
Sluträkningen för det stora nordiska kriget - 1700-1721 - i mänskliga, ekonomiska och territoriella förluster var oerhörda. Var tionde svensk mister livet. 200 000 soldater mister livet. "I genomsnitt levde en utskriven soldat i tre år och fyra månader om han ingick i fältarmén." Den svenska folkmängden är i början på 1700-talet c:a 2 000 000. Det totala antalet döda åren 1620-1720 har uppskattats till en halv miljon svenska soldater, varav unga män i tjugoårsåldern stod för 20 procent. Forskarna har kommit fram till att var tredje svensk man dog i krigsmaktens tjänst. Majoriteten av dessa dog i sjukdomar, svalt eller frös ihjäl. Övriga dog i stridsskador.

Tabellen nedan visar befolkningsutvecklingen i Askeryd från 1695-1719. Statistiken är hämtad från mantalslängderna för Askeryd, där varje askerydsbo är prydligt markerad med ett sträck i tabellform. Myndigheterna behövde ett instrument - mantalslängder - för att kunna utkräva skatt. Mantalslängder infördes 1642 i Askeryd och pinnarna i bakgrundsbilden visar alltså vilka som räknades in i tabellerna. Alla friska arbetsföra var skattskyldiga. Följande betalade inte skatt: Barn under 12 eller 15 år - fattiga - sjuka - gamla över 63 - adeln och dess tjänstefolk - soldater eller de som höll sig undan. Folkmängden är alltså högre än vad siffrorna anger. Oavsett beräkningssätt är tabellerna ett jämförelsematerial över tid och avslöjar befolkningsutvecklingen, år för år.

Statistiken avslöjas krigets verkningar - antalet sträck i tabellerna minskar år för år - folkmängden minskar. Kvar i torp och backstugor finns änkor och den äldre generationen. Svältkatastrofen 1697-1698 och möjligen pestepedemin ses också i statistiken. På Larstorp norr om Bordsjö dör hela familjen Larsson i pesten utom Lars Larsson själv. Han låter själv begrava sin familj 1711. En gravsten är rest till han och hans familjs minne och finns att beskåda än idag i skogen bakom Larstorp

Årtal	Man	Hustru	Son	Dotter	Dräng	Piga	Övriga	S:a
1695	125	90	28	7	27	23	21	321
1696	115	79	24	7	24	23	40	289
1697	118	72	17	6	28	24	18	283
1698	116	69	16	6	31	17	11	266
1699	116	62	13	3	38	20	8	260
1700	124	78	17	8	25	18	13	283
1702	122	87	7	7	23	23	15	284
1703	123	91	5	9	32	27	14	301
1704	115	109	7	8	35	26	9	309
1706	114	107	8	12	23	18	9	291
1709	110	110	11	8	23	13	7	282
1715	99	93	13	8	25	7	9	264
1719	85	97	15	6	5	12	0	210

Problem vid kultplatsen
Den gamla kultplatsen med den medeltida kyrkan talar om att området är socknens medelpunkt. Nu var det inte bara andlig spis som erbjöds utan även världslig i form av mat och dryck. Här fanns flera gästgiverier i närheten av kyrkan såsom Lillahemmet alldeles väster om kyrkan, Korskullen vid avfarten mot Bordsjö, Klockarestugan och Olstorpsstugan.

Hembränning förekom redan på 1400-talet fram till 1638. Därefter beskattas hembränningen och försäljning av rusdrycker tilläts endast på gästgiverier.

Fram på 1700-talet började problem uppstå i samband med samling på kyrkbacken inför gudstjänsterna på söndagarna. Några hade för vana att i goda vänners lag ta sig en sup eller fler på något av gästgiverierna inför gudstjänsten vilket innebar att en del blev överförfriskade och inte i stånd att möta guds ord. Sockenstämman beslöt därför att förbjuda all försäljning av rusdrycker mellan kl. 19:00 lördagar fram till kl. 16:00 på söndagar. År 1756 förbjöds hembränningen men tilläts på nytt mot en viss skatt till kronan. Denna möjlighet tycks ha lockat åtskilliga sockenbor, som ansåg att bränningen var: "för såväl människor som kreatur nödvändig och nyttig". År 1699 beslöt sockenstämman att ostyriga pojkar eller drängar som stöttes och gnabbades vid kyrkan, strax skulle sättas i stocken av Sven i Konungsäng, samt att de som rökte tobak vid kyrkan skulle böta ett stop vin. Samma bot skulle erläggas av den som sökte sälja brännvin på kyrkbacken, ävenså av den som var till städes, när det sammanringdes, men ej gick in i kyrkan.

Ordning i kyrkan under gudstjänsten
Sockenstämman påminde på 1700-talet församlingen om betydelsen av att man med anständighet skulle bevista gudstjänsten och ej gå förrän den var avslutad. Om så ej skedde skulle vakter placeras vid utgången. Under gudstjänsten övervakade en kyrkväktare ordningen så att besökarna uppträdde värdigt i helgedomen. Han var av den orsaken utrustad med en lång käpp - kyrkstöten - med vilken han bl.a. hade att väcka den som ej förmått hålla sig vaken utan slumrat in i sin bänk. Gudstjänsterna på den tiden kunde vara fyra timmar.

Nu var det inte bara gudstjänstbesökarna som skulle övervakas. Enligt sockenstämman 2:e maj 1773 läses följande: "Då mycken förargelse förorsakas därav att hundar äro i kyrkan under gudstjänsten, så skola spögubben hava uppsikt härpå och att en piska skall inköpas, som spögubben skall bruka till slika djurs utdrivande."

Skogarnas land

Att det funnits gott om vilt i Askeryd under 1600-1700-talen råder det inga tvivel om. Ett viltbestånd som historien igenom skapat såväl välstånd som problem. Under framför allt tidig medeltid var jakten en viktig inkomstbringande näring. Smålänningar idkade handel med friserna i Nederländerna. Man sålde skinn och päls i utbyte mot tyg och vapen. Päls och skinnhantering har även senare i historien varit en viktig näring i Småland.

Problemen med rovdjur visar sig i sockenprotokoll som berättar att framför allt vargen ställt till med betydande skador. År 1751 hade man på en enda gård - Stora Lönhult - fångat 26 rävar och 18 vargar. Liknande uppgifter inkom senare från Redeby och Bordsjö. Att problemen med vargen var omfattande visar sig i sockenprotokoll som berättar att kronan med hjälp av den militära reserven - vargeringssoldater - vid regementena skulle hjälpa bönderna i jakten på varg.
Björn fanns i Askeryd fram till början på 1700-talet

Valda stycken hämtade från Silfving-Anderssons "Askeryd en gammal smålandssocken"