function MM_reloadPage(init) { //reloads the window if Nav4 resized if (init==true) with (navigator) {if ((appName=="Netscape")&&(parseInt(appVersion)==4)) { document.MM_pgW=innerWidth; document.MM_pgH=innerHeight; onresize=MM_reloadPage; }} else if (innerWidth!=document.MM_pgW || innerHeight!=document.MM_pgH) location.reload(); } MM_reloadPage(true); //-->

åäö


Änkan i Redeby

Smålands flagga - armborstet och lejonet


Publicerad i september 2015


Dackeland


Änkorna i Askeryd

Sven
I Redeby Askeryd bodde 1539 en man som hette Sven. En trolig ledargestalt - en dackeman - i sina bästa år.

Att Sven uppenbarligen var gift - visar sig - men hustruns namn får vi aldrig reda på.
I dåtidens skattelängder noterades varken mannens efternamn, hustruns eller barnens namn eller giftermål.
Svens namn står bara som Sven i Redeby under rubriken Kyrkolandbor i samma socken, alltså ett kyrkohemman i Askeryd enligt registret

"Den stora oredans tid"
Sven och hans hustru levde under "Den stora oredans tid" i Småland, när smålännigar tvingades gå man ur huse för att försvara sin bygd - än mot danskar - än mot svenskar.
För så var det i Småland mellan 1520-1543 när Kalmarunionen gick i graven och nationalstaten Sverige - Konungariket Sverige - bildas 1523 med Stockholm som huvudstad. Tidsperioden avslutas med Dackeupproret.


Först vänder smålänningar dansken ryggen 1520-1521
Av hävd har smålänningar alltid värnat om sin egen bygd. En självklar rätt och sedvänja att med vapen försvara sig och sitt eget mot växlande överheter. Att den småländska vapenskölden därför består av ett armborst och ett lejon har sin historiska förklaring.
En osviklig tro på sin egen kraft och förmåga - att reda sig själv - i frihet.

När siste danske unionskungen Christian II lät påbjuda avväpning av bönderna i Sverige - tog smålänningarna sakerna i egna händer, i vanlig ordning. Striden om herraväldet i Skandinavien var en uppgörelse mellan danskar och svenskar och i Småland fick Gustav Vasa inte stöd.

Upproret i Småland mot danskarna som iscensattes i - november 1520 - började tidigare än på något annat håll i Sverige och hade vunnit stor spridning redan innan Gustav Vasa till slut lyckades resa dalkarlarna till motstånd.

Befrielsen genomförde smålänningarna av egen kraft och efter eget huvud och de var beredda att dö för sin sak. De behövde inte känna någon särskild tacksamhetsskuld till "frihetshjälten" norrifrån - Gustav Vasa - en brist på förtroende som kom att påverka de framtida relationerna med den unga svenska kungamakten i Stockholm och som så småningom leder fram till Dackeupproret


Sedan vänder smålänningar Gustav Vasa ryggen
Kung Gustav var snabb i vändningarna - efter Kalmarunionens upplösning - och inrättar snart ett fogdevälde för att få kontroll över sitt nybildade rike men som i Småland uppfattas som ett intrång - för någonting sådant här hade smålänningar aldrig förr varit med om. Svaret låter inte vänta på sig och oroligheterna breder ut sig på 1530-talet och når sin kulmen 1542-1543 i Dackeupproret.


Kraften fanns att hämta från 1520-talet hos de smålänningar som då var unga eller så hade man hört talas om - hur man 1520 vände dansken ryggen - när man tog upp kampen mot unionskungen Christian II, och kanske var det så den gången att Sven deltog med sina vapenbröder Sven i Lutarp och Jon på säteriet i Askeryd.

Svens avtryck i historien
Sven i Redeby har lämnat ett historiskt avtryck efter sig och att han nog var en driftig och rättskaffens man - anar vi - en man med respekt. Han värnade om sin bygd och sin frihet och var beredd att försvara sig och sitt. Denna hans rättskänsla skulle med tiden få konsekvenser.

Att han var en betydelsefull ledare i Dackeland får vi indirekt reda på i Gustav Vasas Registratur. Den svenska kungamakten lät nämligen statuera exempel för upproriska smålänningar. Uppgifter om straffpåföljderna för dackemännen och deras familjer finns prydligt noterade i kungens Registratur. För ordning och reda var det med Gustav Vasa.
Hans fogdar förde omfattande register över hart när varje gård i Sverige. Till glädje för oss som nästan 500 år senare kan göra efterforskningar och därmed avslöja Kung Gustavs illdåd i Småland

Svens änka får böta sju oxar
Efter 1542-1543 - efter Dackeupproret - finns inte längre Svens namn med i skattelängderna. Vad vi får reda på i tiondelslängderna är att hans hustru övertar gården under rubriken kyrkohemman som Enkian i Redeby.

Förutom att ha förlorat sin man tvingades hon böta sju oxar till de kungliga magasinen i Stockholm. Ett anmärkningsvärt hårt straff omtalat i literaturen av historikern Lars-Olof Larssons bok "Dackeland".

Årlig ränta 1539


Årlig ränta 1542


Svens vapenbröder
Ytterligare två änkor dyker upp i skattelängderna för Askeryd åren 1542-1543. Här gäller det två klosterhemman, ett i Askeryd och ett i Lutarp. Inte heller här anges kvinnornas namn. Tre år tidigare i 1539 års tiondelängder finns deras mäns namn noterade - klosterlandborna till Alvastra kloster -. De hette Jon i Askeryd och Sven i Lutarp.

För vidare upplysning om straffpåföljderna för upproriska smålänningar under Dackeupproret finns att få i Gustav Vasas Registratur

Stockholm har ordet
Att historien om Sven och hans hustru inte är omtalad beror på historiska omständigheter. Huvudstaden har ända in i modern tid bestämt vilken historiesyn som ska gälla. Det är bara att söka i historieliteraturen efter Dackeupproret för att få en uppfattning om hur mycket plats det största bondeupproret i Nordens historia har
En negativ syn och smutkastande omdömen om Småland hämtade länge sin näring i en fruktan hos den ledande politiska eliten i Stockholm för nya oroligheter i Småland efter Dackeupproret.

Småländska historiker bryter tystnaden om Smålands gömda historia
Det är först i modern tid som historiesynen förändras - och detta tack vare de småländska historikerna - Professor Lars-Olof Larsson, Fil.dr. Olle Larsson och Doc. Lennart Johansson som ingående gjort efterforskningar om bland annat händelserna i Småland på 1500-talet.
En historiebild träder fram som ger landskapet en egen identitet, från ett småländskt perspektiv. En återupprättelse av den småländska historien - som i reflektionen blir en hyllning till Småland
Denna länk är framför allt inspirerad av Lars-Olof Larsson böcker "Småländsk medeltid" och "Dackeland"

Flagga småländskt
Rätt ska vara rätt och en skymd historia ska belysas. Änkan i Redeby och hennes Sven och övriga dackemän och deras änkor i Askeryd har självklart en plats i vår svenska historiedokumentation. Ett sätt att hedra dom är att låta dom träda fram i rampljuset och flagga småländskt



Flaggan - landskapsvapnet - är en vapensköld med ett speciellt armborst - en knapharka - och ett lejon. Symboliken i flaggan avslöjar kopplingen till händelseutvecklingen i Småland under ett oroligt 1500-tal. Vår blågula svenska korsflagga är för första gången dokumenterad från samma tid.

Första belägg för vapenskölden är från Gustav Vasas liktåg mellan Stockholm och Uppsala i december 1560 där svartdraperade landskapsflaggor bars i processionen. Vapenskölden med den kungliga kronan finns avbildad på Gustav Vasas grav i domkyrkan i Uppsala.

I gyllene fält ett rött lejon med blå beväring, därest sådan skall förekomma, och hållande i tassarna ett uppåtvänt rött armborst med pilspets av silver samt båge och strängar svarta.