Hemvidakulla

Historien om ödetorpet Hemvidakulla

Publicerad i maj 2014

Karta över Hemvidakulla


En gårds öde under senmedeltiden

På andra sidan Västra Lägern fanns en gång en gård som hette Hemvidakulla . Gården var i bruk till i slutet på 1400-talet men förblev sedan öde.

För så var det under den mörka senmedeltiden fram till 1500-talet när digerdöden och klimatförsämring påtagligt försämrade livsvillkoren för gemene man.

Inte långt ifrån Västra Lägerns östra strand - mellan Olstorp och Kalvsved - slingrar sig en grusväg upp genom en beteshage och ser man noga efter på båda sido om vägen - högst upp på krönet- så avtecknar sig resterna av det som en gång var en liten gård.

Högst upp på höger sida sett från Skavarp finns hörnmarkeringar efter ett hus och härifrån har bonden kunnat se ut över södersluttningen där små stenbemängda åkrar låg som en bred trappa. Nu markeras de små tegarna av terrasskanter, husen som förhöjningar i markytan. På vänstersidan finns förutom ett fyrkantigt gravfält små röja odlingslotter och en ridstig som sträcker sig genom inmarken till nästa lilla gård norröver. I dag syns ridstigen som en knappt skönjbar hålväg. Gården blev öde på 1460-talet.

Övergivandet av gården förefaller ha gått lugnt till. Huset har städats invändigt och nyckeln lagts på farstustenen. Nyckeln till stugan hittades av en slump den sista utgrävningsdagen. Området har under 1990-talet varit föremål för en omfattande arkeologisk undersökning, ledd av Hans Andersson, professor i medeltidsarkeologi i Lund.

Vi vet att gården hette Hemvidakulla. Den omnäms första gången d. 22/7 1322 och kom i Vadstena klosters ägo i slutet på 1300-talet. En gång hade där bott två brukare, men gården övergavs första gången efter digerdöden i slutet av 1300-talet. I mitten av 1400-talet bodde en landbo där, som betalade låg ränta. På 1460-talet var gårdstunet helt övergivet och marken brukades som äng. Åkrarna odlades aldrig mer.

Historiker, arkeologer och kulturgeografer har utforskat området och har lokaliserat husens läge och åkrarnas utseende. Lite utanför gårdsplanen, vid bäcken, låg smedjan. Närmast åkrarna låg fähuset, så att gödselvattnet kunde utnyttjas på fälten. Pollenanalysen ger oss en uppfattning om växtlighetens utseende. Denna medeltida gård, som övergavs, är ett titthål in till ett av de mest dramatiska skeendena i Sveriges och Europas historia – agrarkrisens tid.

Under 1000-, 1100 och 1200-talen hade ekonomin expanderat. Nya uppfinningar spreds, nyodlingar togs upp i skogarna. Generation efter generation vande sig vid att produktionen ökade och antalet människor blev fler. Nya marker röjdes, därav namnen -ryd=rödja=röja, fler gårdar byggdes och vägar anlades.

Men allt detta bröts. Tidens gång tog en ny riktning. Från mitten av 1300-talet följde ekonomisk stagnation – hundra år av sjunkande produktion. Denna plötsliga nedgång brukar kallas senmedeltidens agrarkris, eftersom särskilt landsbygden drabbades.

Det finns fler gårdar i Askeryd som gick samma öde till mötes som Hemvidakulla. På andra sidan Västra Lägern i smålandsdelen av socknen finns åtminstone ett par ödegårdar belagda vid namn Öjersmålen och Eliakulla som förblev öde efter senmedeltidens ödeläggelse. Deras lokalisation är dock hittills okänd. Sjöhester ödelades också på senmedeltiden men återupptogs "från öde" på 1500-talet.

På Askeryd Norrgårds marker i Rosenbergsområdet finns en husgrund på toppen av berget - likt torpplaceringen på Rosenberg - vars namn är okänt. Förbi löper en ödeväg som i backen tar form av en skålformad hålväg.


Hemvidakulla i Lägerbobygden

Lägerbobygden beläget på den östra sidan av den långsmala sjön Västra Lägern har historiskt varit en del av Askeryd men avskildes från socknen år 1877. Sjön som är 13 km lång delade alltså socknen i en större och en mindre del.

Det är uppenbart att Lägerbobygdens invånare upplevde det som en olägenhet att ta sig runt sjön i olika förrättningar in till Askeryd och för att slippa att åka runt den långa sjön så fanns en gång en färjeförbindelse över till "Färjestaden", "Ropsten" på Smålandssidan. Därifrån gick sedan en kyrkväg in till byn som finns kvar än i dag och som kommer fram mellan Eldstorp och Karstorp och vidare ner mot Rosenbergsområdet och fram till Gärdshemmet.

Fram till d. 1/4 1877 hörde Lägerbobygden alltså till Askeryds socken men kom sedan att ingå i Västra Ryds socken, Ydre härad.

Försök att ändra Lägerbobygdens sockentillhörighet hade tidigare gjorts redan 1734. Det var Lägerbobygdens brukare som hemställer hos Kungl. Majt. med tanke på att det är "förenligt med livsfara att under vår höst och vinter att ta sig över till Västerbygden och Askeryds kyrka". Förfrågan avslogs på sockenstämman i Askeryd 1735 med motiveringen att man inte kände till att prästen någon ända gång kommit för sent till förrättning i Österbobygden = Lägerbobygden och att det dessutom skulle innebära ekonomiska problem med kyrkans underhåll om området avskildes från Askeryd.

År 1783 återkommer Lägerbobygdens invånare med samma förfrågan men man får åter avslag. Det skulle dröja ända till 1877 innan skilsmässan blev ett faktum.

Småländerna Ydre och Kinda blir östgötskt

Västra Lägern blev efter införandet av en ny länsindelning år 1632 gränssjö mellan Östergötland och Småland. På medeltiden var Ydre härad däremot en del av smålandet Kinda.