På andra sidan Västra Lägern fanns en gång en gård som hette Hemvidakulla . Gården var i bruk till i slutet på 1400-talet men förblev sedan öde.

För så var det under den mörka senmedeltiden fram till 1500-talet när digerdöden och klimatförsämring påtagligt försämrade livsvillkoren för gemene man.

Inte långt ifrån Västra Lägerns östra strand - mellan Olstorp och Kalvsved - slingrar sig en grusväg upp genom en beteshage och ser man noga efter på båda sido om vägen - högst upp på krönet- så avtecknar sig resterna av det som en gång var en liten gård.

Högst upp på höger sida sett från Skavarp finns hörnmarkeringar efter ett hus och härifrån har bonden kunnat se ut över södersluttningen där små stenbemängda åkrar låg som en bred trappa. Nu markeras de små tegarna av terrasskanter, husen som förhöjningar i markytan. På vänstersidan finns förutom ett fyrkantigt gravfält små röja odlingslotter och en ridstig som sträcker sig genom inmarken till nästa lilla gård norröver. I dag syns ridstigen som en knappt skönjbar hålväg. Gården blev öde på 1460-talet.

Övergivandet av gården förefaller ha gått lugnt till. Huset har städats invändigt och nyckeln lagts på farstustenen. Nyckeln till stugan hittades av en slump den sista utgrävningsdagen. Området har under 1990-talet varit föremål för en omfattande arkeologisk undersökning, ledd av Hans Andersson, professor i medeltidsarkeologi i Lund.

Vi vet att gården hette Hemvidakulla. Den omnäms första gången d. 22/7 1322 och kom i Vadstena klosters ägo i slutet på 1300-talet. En gång hade där bott två brukare, men gården övergavs första gången efter digerdöden i slutet av 1300-talet. I mitten av 1400-talet bodde en landbo där, som betalade låg ränta. På 1460-talet var gårdstunet helt övergivet och marken brukades som äng. Åkrarna odlades aldrig mer.

Historiker, arkeologer och kulturgeografer har utforskat området och har lokaliserat husens läge och åkrarnas utseende. Lite utanför gårdsplanen, vid bäcken, låg smedjan. Närmast åkrarna låg fähuset, så att gödselvattnet kunde utnyttjas på fälten. Pollenanalysen ger oss en uppfattning om växtlighetens utseende. Denna medeltida gård, som övergavs, är ett titthål in till ett av de mest dramatiska skeendena i Sveriges och Europas historia – agrarkrisens tid.

Under 1000-, 1100 och 1200-talen hade ekonomin expanderat. Nya uppfinningar spreds, nyodlingar togs upp i skogarna. Generation efter generation vande sig vid att produktionen ökade och antalet människor blev fler. Nya marker röjdes, därav namnen -ryd=rödja=röja, fler gårdar byggdes och vägar anlades.

Men allt detta bröts. Tidens gång tog en ny riktning. Från mitten av 1300-talet följde ekonomisk stagnation – hundra år av sjunkande produktion. Denna plötsliga nedgång brukar kallas senmedeltidens agrarkris, eftersom särskilt landsbygden drabbades.

Det finns fler gårdar i Askeryd som gick samma öde till mötes som Hemvidakulla. På andra sidan Västra Lägern i smålandsdelen av socknen finns åtminstone ett par ödegårdar belagda vid namn Öjersmålen och Eliakulla som förblev öde efter senmedeltidens ödeläggelse. Deras lokalisation är dock hittills okänd. Sjöhester ödelades också på senmedeltiden men återupptogs "från öde" på 1500-talet.

På Askeryd Norrgårds marker i Rosenbergsområdet finns en husgrund på toppen av berget - likt torpplaceringen på Rosenberg - vars namn är okänt. Förbi löper en ödeväg som i backen tar form av en skålformad hålväg.